Dessastunder's Blog


Lämna en kommentar

Arg som ett bi

Jäklar. Ibland blir allt bara tokigt. Har jobbat i två månader nu. En och en halv timme. Inte mycket, men tillräckligt. Trött som bara den efter det, inte alla dagar men många. Samtidigt är det skola och läxor som ska göras. Och vad som hände med vår överenskommelse i våras att skolan skulle ligga på hans ansvar, vet jag inte. Men det känns som att jag drar det största lasset där. Och med hemmet. Och maten. Arrhhhh! Orkar inte. Säger inte att det är hans fel. Absolut inte, lika mycket mitt för jag är ju ändå hemma och borde väl ta det. Jag har lätt för att hamna i gamla hjulspår men är rädd att det ska gå för långt.
Och ja, fruktansvärt trött på att det känns som det alltid är jag som sitter hemma och väntar, är det inte Stockholm, Italien, AW så är det sportaktiviteter. Klart jag vill att han ska göra det, men jag vill också och man behöver kanske inte gå på allt. Ångesten inför nästa helg gör sig redan påmind genom att vakna för tidigt med stresskänsla redan 05.45… Fint det…
Ny dag imorgon och förhoppningsvis inte alls så här sur och tråkig.

Annonser


Lämna en kommentar

Stå upp för dig

Fy fasen vilken vecka. Massa tankar, massa möten och inbokade saker? Hur blev det så? Så vill jag ju inte ha det… Började i tisdags med ett yogapass. Mitt första någonsin, det var bra. Mediyoga. Andas och kontroll. Kan väl inte vara så fruktansvärt svårt. Jo det kan det. Men det kändes bra och att få gå in i sig själv och stänga det andra ute. Låter flummigt kanske. Men bra för huvudet. Onsdag ”ledig dag”. Gjorde inte mer än att ha lite kontakt med facket. Blev lagom tossig efter att ha fått mitt lönebesked förra veckan och därav att jag kontaktade facket. Samma summa till alla fast vissa jobbade med enskilda grejor samtidigt som jag fick jobba på en heltid och min egen deltid under en längre tid. Och det ska vara individuell lönesättning… I alla fall tyckte facket att jag ska begära ett förtydligande lönesamtal vilket jag meddelat min chef. Min inget svar på det än och såklart går en massa energi till att tänka på det. Funderade på att strunta i att begära ett sådant samtal. Tänkte att det tog för mycket energi från mig, att det kanske inte är värt det. Men samtidigt måste jag göra det. För min skull. Det är minsann ingen annan som sår upp för mig.

Idag möte med Försäkringskassan. Jag förstår att dem måste trycka på att det är viktigt att snabbt återgå till det vanliga, till sitt jobb. JAG VET!! Men ORKAR ju inget. Svårt att förklara för någon som står på andra sidan av systemet. ”Det är viktigt att du kommer igång, annars kan vi dra in dina pengar” Det vill jag ju inte. Jag vill inte gå hemma heller. Försäkringskassan, mitt jobb tycker att jag har varit hemma länge nu. Ja, det har jag, det tycker jag med. Och det stressar mig något så otroligt mycket att inte veta om jag är redo att jag försöker allt vad jag kan att klara av allt hemma med läxor, köra till träningar och tvätta. Men sen är jag slut. Det säger bara stopp. Och då har jag inte ens jobbat. Med andra ord, kändes som jag fick stå upp för mig själv där med och att FK mest stod påsig med att trycka på att börja jobba så fort som möjligt. Det är så fruktansvärt svårt.

Imorgon är det frukostmöte på jobbet. Ska diskuteras hur hösten ska bli. Velat fram och tillbaka om jag ska gå, men känner att det måste jag. litar inte riktigt på att det tas den hänsynen när jag ska återgå till arbete annars. Stå upp för dig själv….

Sen helg. Längtar!


Lämna en kommentar

Vilken lycka i allt elände.

Googlade blogg och utmattning. Hittade en blogg, tjejen som skriver har satt dem orden jag letar efter många gånger. Vilken lycka att veta att det är inte bara jag utan det finns fler.
Dålig dag idag. Mycket ångest, klumpkänsla i halsen och känns som hjärtat slår dubbelt. Killarna ska på fotboll och jag går väl en runda och sedan blir det bara till att vila.


Lämna en kommentar

Tack!

Nu när skolan är igång igen borde allt vara på väg åt rätt håll men tycker det är ganska jobbigt ändå. Tycker at klumpkänslan har kommit tillbaka. Känner mig stressad över att jag inte mår bättre än vad jag gör. Jag vill inget hellre än att vara igång, vara pigg och ha struktur på saker och ting. Känner att det är saker som hopar sig och att jag inte vet vilken tråd jag ska börja dra i.

Inser att semestern var så skön, hela familjen hemma och är så tacksam att Tobbe tog så mycket som han gjorde. Cyklade iväg med barnen till studsmattan, gick och badade med dem och även om jag ibland var med så har jag så dåligt samvete för att jag inte var med varje gång. Han är en klippa den där mannen.
Även om jag tycker att han skämtar till det när jag inte tycker det passar och bara vill att han ska lyssna, finns han där och det är jag så tacksam för.

När då vardagen är igång igen blir det till att försöka få till hållbara rutiner som funkar för oss alla.
Fått höra så många gånger att komma tillbaka från en utmattning tar tid. Men jag vågar inte tro på tiden, är rädd att folk ska försvinna. Fick även talat om för mig att min utmattning var djupare än vad jag trodde… Jaha på den. Hur förhåller jag mig till det?! Trodde att jag fångade upp mig innan botten…
men tack! Tack till familjen, till de få vänner som är kvar och framför allt till den finaste mannen man kan ha.


Lämna en kommentar

Första gången

Det är väl bara att inse, mycket som skrivs nu är ett konstaterande av att mycket är första gången utan mamma. Blir 37 år idag och första födelsedagen utan mamma som ringer, inget scrappat kort som dimper ner. Så otroligt sorgligt. Du fattas mig så mamma ❤️ 

Men firats har jag gjorts. Igår var det mat på restaurang med bästa familjen och samma familj kom in och sjöng för mig imorse och presentöppning blev det. Och han kan min man, fina ”jobbarbyxor” och en fin regnkappa! Nu lite egentid medan dem är på fotboll sen blir det en liten charktallrik innan vi går hem till ett par vänner på lite god dryck. 


Lämna en kommentar

Sämsta 

Känner mig verkligen som sämsta mamman. Kan inte kandidera till årets mamma precis… bara sur och tjatar och gnäller på barnen. Jag vill inte vara så. Ka vill vara glad och orka göra saker med dem. Inte någon vidare fru heller säkert. En man som har skruvat ner, målat, skruvat upp och gjort det fint i klädkammaren… och vad gjorde jag?! Något litet kanske men inte mycket. 

Ny dag imorgon och nys tag