Dessastunder's Blog


Lämna en kommentar

Stackars barn

Hur förklarar man för barnen att man inte är sig själv när man är utmattad. Och kanske för sig själv också..? Tyckte för ett par veckor sedan att det var bättre. Orkade lite mer och hade ett bättre humör. Nu är det mest gnäll och skäll från min sida. Känns det som i alla fall. Stackars barn och man. Hur ska dem kunna förhålla sig till det när jag inte vet själv hur jag ska göra. Tror verkligen att jag ska klara av en massa. Städa, handla och fixa. Men orkar inte. Och då kommer det dåliga humöret och det inte så långa tålamodet gör sig påminnt… vill bara vara en bra mamma och en bra fru. 

Planen idag var att åka och handla inför semesterresan men vette tusan om jag orkar. Väckt av båda barnen inatt, växtvärk hos den ena och den andra skrämde livet av mig när han kom in och ville ha stängt sitt fönster. Drömde när han kom in och trodde att det var någon inbrottstjuv.  Jag skrek till och han blev ledsen. Men imorse kunde vi i allafall skratta åt det.  


Lämna en kommentar

Prickade in ett ösregn igår när jag var ute på min andra runda. Ibland undrar man hur mycket vatten det kan komma på en och samma gång. 

Men idag skiner solen, killarna letar efter salamandrar och jag jobbar på att få bort klumpkänslan i halsen. Och jobbar med saknaden. Den gör så ont. 


Lämna en kommentar

Urladdad

Men hallå, seriöst? Hur jäkla trött kan man vara?? I fredags var jag under största delen av dagen på Fria bad när det var skolmästerskap i beachhandboll. Det gick så bra att laget gick vidare från gruppspel och det slutade med att han fick möta klasskompisarna i en match om tredje plats. 


Nr 13, precis som i fotbollen. 

Men det tog på krafterna. Igår gjorde jag inte mycket. Var så totalt slut. Orkade knappt gå en runda, benen kändes tunga som bly och ångesten låg i bröstkorgen under stora delar av dagen. Inget tålamod när barnen lät en massa och var på ett katastrofalt humör. 

Idag känns det lite bättre men har lovat mig själv att inte ha några uppgifter idag eller några krav på att jag ska göra något. Blir det något iallafall så är det bara bonus. Men benen känns lättare så en liten runda blir det nu. 


Lämna en kommentar

Tagen 

Ännu en morgon när man vaknar av lite för höga röster, stolar som skrapar i golvet och man känner, näe, jag skiter i detta. Ungarna leker tagen och ställer man frågan om frukosten är uppäten himlas det med ögonen och muttras… känns verkligen som vår snart 11-åring är en tonåring. 

En uppgift idag, banken. Borde man väl reda ut… Men hur trött kan man vara. Känns som jag halkat tillbaka lite även om jag inte kan sätta fingret på vad det är. Oroskänslan i magen, trötthet. Jag är fruktansvärt trött på detta nu. 


Lämna en kommentar

Premiär 

Första matchen för mig denna säsongen. HIF mot syrianska. Vinst med 3-1 även om spelet tröttade ut mig efter 15 min i första halvlek. Men det tog sig och blev bättre i andra i allafall. 


Innan matchstart. 

Idag är det picnic med ettorna och brännboll. Måste handlas till det och gärna tillagas. Måste lämna intyg på jobbet och åka till banken. Det jobbiga är att det bara låser sig och jag vet inte vad jag ska göra. Borde kanske bara ha några dagar när jag inte går ur sängen egentligen…  


Lämna en kommentar

Oändligt

Fyra månader idag. Saknad, tomhet och ilska och sorg. Ilskan är mest riktad mot livet självt. Att jag aldrig mer ska kunna prata med mamma. Aldrig mer få råd och till och med bli irriterad över våra diskussioner. Dem andra känslorna är väl mer självklara. Morsdag igår. Hela familjen var ute och plockade blommor på förmiddagen, killarna fick ihop en stor fin bukett som sattes på kyrkogården 


Själv satte jag en bukett med ljusa och mörka syrener. Som tårarna rann. Redan i bilen ut till kyrkogården. Det gör så fruktansvärt ont fortfarande. 

Idag är det två veckor kvar sen är det sommarlov och semester. Behöver det. Behöver min familj. 

❤️


Lämna en kommentar

Röd dag mitt i veckan 

Och barn och man är lediga. Vilket naturligtvis inte behöver betyda att vi går på varandra. Vi har väl inte varit samlade hela familjen alls idag. Och snart åker jag till stan och träffar Sara. 

Känns sådär just nu med allting. Klumpkänslan är tillbaka, svårt för att sova ordentligt. Och börjar känna mig otillräcklig överallt igen… hoppas bara familjen förstår vad dem betyder (typ allt) men att sådan här dagar behöver jag andrum. Och för att tillåta mig ha det måste jag göra 700 saker först.. källsortera, dammsuga och fixa med tvätt. Allt för att hantera dåligt samvete för att jag inte är hemma….