Ångest

Den känsla som borde stått överst är väl ångest… Men kände att den var så självklar så behöver knappt nämnas alls.

Idag mycket av den varan men känns ändå lite bättre nu när man pratat av sig med en likasinnad.

Utmattningens känslor för mig

Trötthet. Den kroppsliga är inte lika svår att hantera som den skälsliga. Men även den kan vara tung ibland. När man tycker att det är okej när man är hemma. Börjar gå sin dagliga promenad och sedan när man kommit en tredjedel av biten så är det så tungt. Stora tyngder som är fästa framför allt på benen i det läget. Den skälsliga är lite mer komplex. Kroppen kan vilja hur myckeet som helst men huvudet orkar verkligen inte tänka en tanke. Än mindre orkar den tänka ut var dem eventuella skorna skulle vara om det är en promenad som kroppen vill gå. För att sedan sätta på sig skorna, ja bevare mig väl vilket ludd det kan bli i huvudet då.
Frustration. När man varit dålig en längre tid och tycker att nu, nu börjar det gå åt rätt håll. Då halkar man igen och det är så frustrerande. Man klarar inte av saker man har klarat tidigare, som att köra bil vid vissa tider för att det är för mycket trafik. Kan också vara fruktansvär svårt att ta beslut. Brukra börja med att avsäga mig all rätt att ta beslut om någon annan är med. Och det sägs ju att inga stora beslut ska tas när man är dålig och det ligger en hel del i det skulle jag tro.
Rädsla. Vad ska alla andra tycka och säga. Den är också tuff när man varit sjukskirven länge och många vill ha en åsikt om att nu borde man vara frisk och klara av saker och ting igen. Lyssnar man på sig själv i det läget, är det så himla lätt att bli rädd för alla amdras åsikter. Denna känlsa hänger samman väldigt mycket med nästa.
Skam. Har nog aldrig haft en period i mitt liv tidigare där jag skämts så mycket över mig själv och min bristande ork. Skäms över att det går bakåt emellanåt och att man inte kommer framåt. Skäms över att inte klara av saker och ting. Biter ihop och försöker göra saker för att jag skäms för att be om hjälp. Skäms för att man inte kan leva upp till vad man tror är andras förhoppningar på en. Skäms för att jag inte orkar ta ställning till saker och ting. Skäms för att man inte kan vara den fru och mamma man vill vara. Skäms för att jag inte orkar vara glad.

Just nu är det dessa känslor som styr. Det är så tröttande och jag skulle bara vilja ha en pausknapp. Jag skulle fortfarande inte säga att jag är deprimerad, eller att jag har tappat livslusten. Men jag vill bara ha de lugnt, tyst och bara vara. Skäms över att jag vill gå ner i tjänst igen. Orkar inte. ORKAR INTE.

Zzz

Tisdag och redan på minuskontot med energi. Möte igår med hela yrkesgruppen, föreläsningsdag i Malmö idag. Trött som en mask som mamma skulle sagt.

Imorgon blir det i alla fall en vanlig dag, med en liten lunch innan jag åker hem. Sen vila och promenad och avslutar dagen med lite mat och vin med vänner. Men längtar redan efter min sömn och promenad under morgondagen.

Nu kvalmatch till EM på tv.

Fotboll, fotboll, fotboll

En fredagkväll i mars. Fint spel av killarna som vann och är vidare till semi nästa helg. Men kan konstatera att fredagkvällar hade jag gärna gjort annat.

Efter att ha hunnit hem från gårdagsmatchen och ställt klockan på 07.00 var det till att packa in familjen för nya matcher idag. Innan matchstart hanns det med lite kaffe vid havet iallafall.

Son nummer två fick spela dubbelt upp idag. Förlust i båda matcherna men bra kämpat av honom ändå.

Annars har jag inte gjort många knop idag. Sovit, gått min runda och bara tagit det lugnt. Men det tackar nog min utmattning mig för.

Nu tacos, en lördag (?!) och sedan förmodligen EM-kval i fotboll…

Måndagkväll

En brinnande himmel ikväll. Snart ny dag! Det tackar vi för. Speciellt efter att det tog 45 minuter att få ungarna i säng. För att de var uppspelta efter en match NHL på ps4…

Måndag

Det är något som gnager. Vet inte riktigt vad det är. Kanske tröttheten efter helgen som tar ut sin rätt och som ger mig lite extra känsliga sinnesstämningar.
Hamburg i helgen. En trevlig helg och mysigt att komma iväg hela familjen. Upp i ottan i fredags, på båten och sedan köra en dryg timme i Tyskland. Framme till lunch och vi gick lite i stan. Ungarna bockade av någon sportaffär, hamburgare till lunch och sedan chilla på hotellet innan vi skulle ut och äta på kvällen. Ganska tidigt tillbaka och vi satt nere i hotellbaren en stund medan ungarna varvade ner med sin iPad på rummet. Lördagen började med hotellfrukost vilket i alla fall den ene sonen gillade. Fria mackor med nutella. Himmelriket för honom. Alla killarna stack på fotboll på lördagen, match mellan Hamburg och jag vet inte vad. Detta gav mig en del egentid så strosade runt i stan en stund men kände ganska snabbt att huvudet inte hängde med så tog mig tillbaka till hotellet och vilade en stund. Tunnelbanan tillbaka till centrum och gick en del i affärer och skulle ju behöva äta något. Men det gick inte. Jag tänkte att ett fik kunde vara en bra idé, men så fort jag ställde mig i kön så kände jag hur det var som en glaskupa sänktes ner över mig. Hörde allt lite längre borta och en svag yrsel infann sig. Provade nästa fik, men gick inte där heller. Förstår inte varför det blir så… Mat blev det först när killarna kom tillbaka från matchen och vi gemensamt gick till ett fik.
Lördagena avslutades på en hamburgerrestaurang. Hemfärden igår gick smärtfritt också, stannade till på Bordershop och handlade lite öl. När man sen kom hem åtta timmar senare (inklusive matstopp och promenad) var man ganska mör.

Så. Måndag idag och försöker få ordning på huvudet och allt virrvarr. Hoppas på en lättare dag under morgondagen.

I rättan tid.

Fixa mat, packa, köra till träningar. Hinna med att jobba, styra upp försäljning till fotbollslaget och kanske kunna pusta ut lite. Det är MYCKET nu. Och har varit en tid. Framför allt på jobbet och det vet jag ju om. Ur askan i elden. Är det så man säger?? Lämnade mitt förra jobb för att få det lugnt och det hade jag väl fram till i höstas. Inte så mycket just nu… Men hade ett hyfsat möte idag på jobbet i allafall. Som låter bra i teorin, upp till bevis om det är lika bra i verkligheten. Känner verkligen att jag är så stresskänslig nu. Att försöka förklara det för mina kollegor är inte det lättaste men jag försökte och mina arbetsuppgifter styrdes upp. Hoppas att det håller så att jag kan landa lite igen. Och ta tag i mitt eget jobb med mig själv. För det är ju det den förbannade utmattningen gör, tvingar en till att ta ett nytt tag om sig själv. Kankse positivt, men definitivt jobbigt och energikrävande.

Nu en tyst promenad för att rensa huvudet och sedan tidigt i säng. Upp i ottan och i väg till Tyskland imorgon.

Nya projekt

Det har varit lugnt ett tag nu på hemmafronten. Med lugnt menar jag inga större projekt på gång. Men nu var det dags att göra något åt källaren. Det har ju bara varit ett förvaringsutrymme direkt när man kommer ner för trappan. Man kan tro att vi började kolla färg och eventuella tapeter, kanske kolla golv eller liknande. Men nej. Inte vi inte. Vi började med en soffa. En bäddsoffa. Som hittades på Blocket. Så det var bara att åka och hyra släp, köra till ett av stans inte kanske så glamourösa områden och titta på soffan. Precis som om man inte hade tänkt köpa soffan om man har släp med sig… Jag stannade givetvis i bilen när det skulle tittas på soffan. Hann bli lite orolig för om jag skulle behöva efterlysa mannen med det gick bra och vi kom hem med en soffa. En mörkbrun (kaffebrun låter trevligare) bäddsoffa. Så det var i den änden som vi började. Nu är den monterad och vi har nog kommit fram till att schäslongdelen sattes på fel sida men det får ordnas senare. Med detta gjort har jag påbörjat det viktigaste, kolla pynt och lull lull. Kuddar och pläd beställt och har även börjat titta lite på eventuell färgsättning på väggarna. Inte för mörkt men inte bara vitt. Kanske en tapet.

Med detta projekt är det ännu ett test för att se om min utmattning har blivit bättre. Det kostar ju på som bekant att ha för mycket och särskilt om det ska vara någon form av tidsplan på det. Hade ett par diskussioner med kollegor på jobbet, det ifrågasattes varför jag var sjukskriven och vad planen var. Jag kan tycka det är konstigt att frågan överhuvudtaget kommer upp. Jag anställdes under sjukskrivning, arbetade och det kändes bra fram till hösten. Får en kollega som blir helt sjukskriven efter ett antal hjärtstopp(!!!) Och en kollega är iväg och sprätter på annat ett antal dagar under ett antal veckor. Med andra ord sitter jag själv på arbetsplatsen och jobbar 4,5 timme och ska täcka mina 75% + deras heltidstjänster. Jo tjena, hade väl varit mer konstigt om jag hade varit i fas efter det.

Nytt samtal med psykologen imorgon och inser att jag bara har sex gånger kvar. Detta stressar mig lite, vem ska jag sen prata med. Utan att det döms eller värderas….

Igår var en riktig måndag, måndag med stort M och ingen bra måndag med stort M, en jävla skitmåndag.
Började väl med att hela helgen bara försvann i ett nafs. Kändes som den gick åt till att köra på diverse innebandy- och fotbollsmatcher vilket inte spelades nästgårds utan långt iväg. Helt plötsligt var det måndag igen och trött som en mask kom man till jobbet med papper upp över öronen, en stackars elev som ska känna att hon lär sig något och jag känner ett stresspåslag som var lite utöver det vanliga. Väl därifrån så ringer sonen för andra gången den dagen. Första gången gällde det bara att han förmodligen kommer att avaktivera sin telefon igen…Och ja, de var det som hände när vi försökte få igång den på kvällen. Varför kan inte de så kallade kompisarna bara skita i att röra hans telefon och försöka trycka fel kod allt för många gånger så att den avaktiveras och allt raderas när man väl får igång den. Trötta mig på dessa pre-tonåringar som ska vara så himla tuffa. Andra gången han ringer är det efter deras gympalektion, och kommer tillbaka till omklädningsrummet och så har någon idiot tagit hans skor. Hans Adidas NMD som han fick i julklapp och blev så glad för. Jag tappar det fullständigt på sådant. Mitt och ditt, hur svårt kan det vara att se skillnad.
Nåväl, ny dag, tisdag och allt. Sitter efter den obligatoriska sovtimmen och dricker kaffe och har tryckt pepparkakor. VARFÖR behöver man så mycket ött när man vaknar efter att ha sovit på dagen. Men kaffe och en telefo som håller på att återskapas. Kan bli intressant att se hur detta går.

Kaos

Känslan när man får ordning på kaoset, den är underbar!! Lämnade jobbet igår med en massa lappar, uppgifter som inte blivit klara och en del lösa trådar. Men idag, då blev det lite mer ordning på torpet. Började en halvtimme tidigare idag och det var guld värt. Hann med så mycket mer och kunde lämna med gott samvete. Jag vet att mitt bekymmer ligger mer hos mig nu när det gäller stressen. Alla är fullt medvetna om att jag inte är där på heltid, men jag verkar ju ha svårt att greppa den delen och ska helst göra allas jobb, mitt och mina två kollegors. Och den varianten har jag ju testat. Gick inge vidare och borde väl förstå att det inte kommer att gå nu heller. Men det är ett jobb jag har med mig själv varje dag och kommer förmodligen ha det en tid framöver. Men idag är jag glad över att det känns ok och även om jag är stressad så är det bara jag som kan lösa det genom att prata med min chef. Ensam hemma då alla killarna är iväg på träning. Snart är det min tur att komma ut, ska bara invänta en av dem sen ska det på med mössa, vantar och gå ut på en välbehövlig promenad. För även om det känns lättare idag känner jag hur trycket i bröstet lurar och att jag måste ta den tiden för mig själv för att det inte blomma ut i full kraft med andfåddhet, smärta och förvirring. Utmattning, vilket jäkla onödigt tillstånd.