Det har varit lugnt ett tag nu på hemmafronten. Med lugnt menar jag inga större projekt på gång. Men nu var det dags att göra något åt källaren. Det har ju bara varit ett förvaringsutrymme direkt när man kommer ner för trappan. Man kan tro att vi började kolla färg och eventuella tapeter, kanske kolla golv eller liknande. Men nej. Inte vi inte. Vi började med en soffa. En bäddsoffa. Som hittades på Blocket. Så det var bara att åka och hyra släp, köra till ett av stans inte kanske så glamourösa områden och titta på soffan. Precis som om man inte hade tänkt köpa soffan om man har släp med sig… Jag stannade givetvis i bilen när det skulle tittas på soffan. Hann bli lite orolig för om jag skulle behöva efterlysa mannen med det gick bra och vi kom hem med en soffa. En mörkbrun (kaffebrun låter trevligare) bäddsoffa. Så det var i den änden som vi började. Nu är den monterad och vi har nog kommit fram till att schäslongdelen sattes på fel sida men det får ordnas senare. Med detta gjort har jag påbörjat det viktigaste, kolla pynt och lull lull. Kuddar och pläd beställt och har även börjat titta lite på eventuell färgsättning på väggarna. Inte för mörkt men inte bara vitt. Kanske en tapet.
Med detta projekt är det ännu ett test för att se om min utmattning har blivit bättre. Det kostar ju på som bekant att ha för mycket och särskilt om det ska vara någon form av tidsplan på det. Hade ett par diskussioner med kollegor på jobbet, det ifrågasattes varför jag var sjukskriven och vad planen var. Jag kan tycka det är konstigt att frågan överhuvudtaget kommer upp. Jag anställdes under sjukskrivning, arbetade och det kändes bra fram till hösten. Får en kollega som blir helt sjukskriven efter ett antal hjärtstopp(!!!) Och en kollega är iväg och sprätter på annat ett antal dagar under ett antal veckor. Med andra ord sitter jag själv på arbetsplatsen och jobbar 4,5 timme och ska täcka mina 75% + deras heltidstjänster. Jo tjena, hade väl varit mer konstigt om jag hade varit i fas efter det.
Nytt samtal med psykologen imorgon och inser att jag bara har sex gånger kvar. Detta stressar mig lite, vem ska jag sen prata med. Utan att det döms eller värderas….